Undrens jul
Så var denna Jul över, bortglömd och förbi.
Alla mina få men självklart nyttiga julklappar, ligger fortfarande utspridda över rummet som alla andra år.
Julmaten är äntligen uppäten eller bortplockad och vanlig, god mat stor åter på borden igen. Men i år så har julmaten inte alls varit till lika stor plåga som alla andra år. För i år har jag faktiskt lärt mig äta janssons. Tro det eller ej. Och det var gott. ..säger jag, utan att berätta hur det egentligen låg till. Bortskämda som vi är, gjorde mamma en egen vegetarisk gratäng åt mig och min syster. Fy för ansjovis. Den byttes ut mot kanel. Vilket låter lite smått konstigt, men det är det inte. Till och med mammas köttbullar var goda i år. Det är de förstås varje år. Det är jag som inte brukar tycka om bara. Dessutom smakade jag för första gången ostkaka. Hade föreställt mig lite annan konsistens och hoppades på att nu när jag äntligen vågade prova, skulle det vara fasansfullt gott! Men ack, ack, ack. Det var inte äckligt. Absolut inte. Men jag tänker nog hålla mig undan från den ändå framöver. Till min glädje har jag inte missat någon sensationell smak under alla dessa år. Det var bara ett mellanting som man kan äta för att vara artig.
En knäck har jag ätit i år. EN! En liten fjuttig en bara. Och tur var väl det. Självklart tycker jag om knäck. Men dessa onda ting passar inte riktigt in i min ännu ondskefullare diet. Det gör självklart inte marsipanfigurer i massor eller after eight heller. Gud vad jag har fuskat! Men gosch vad jag har gjort det bra ändå. Vad mycket godis jag brukar vräka i mig alla andra jular! Jag har en oöppnat after eight uppe på mitt rum. På golvet så klart. Och oöppnat ska den förbli! För nu får det vara slut på onyttigheter!
Jag har gått upp i vikt under dessa bläiga dagar. Visserligen bara ett kilo. Knappt. Men hade det varit som vanligt så hade det gått åt andra hållet istället.
Jag har börjat närma mig mitt mål på min färd mot en lättare kropp.
Förra veckan, innan denna ärerika helg,
har jag äran att berätta att jag gått ned hela 10kg sedan jag började trean. 8kg med hjälp av GI-metoden.
Tyvärr så går jag ner på lite fel ställen. Rätt ställen också. Men vissa ställen vill man inte minska i storlek på. Jag måste börja träna. Jag har ju verkligen möjligheter till det här hemma. Men blä vad jobbigt! Uscha. Fast nu så kan jag inte träna. Det ska man inte när man är sjuk. Och det är jag. Lite...
På lördag, dvs imorgon kanske jag åker till Uppsala. Om vi nu hittar någon arm själ att bo hos. Och vad i herrens namn ska vi göra om vi blir där över nyår? Johanna och Gustav fick vi inte följa. Sitta hemma själv i någon lägenhet låter förstås himmelskt lockande. Men det skulle vara så bra om vi kunde åka imorn, för då blir det gratis resa ner. Och jag behöver gratisgrejor mycket, mycket. För min spargris lider av svält. Han är nog död. Plånboken är full med en massa kvitton och tomma kort. Skulden till mamma är stor som Grönland. Fick penagr av Pers mamma och pappa i julklapp. Frågan är om de ska gå till att betala tillbaka skulden till mamma eller resor. Pengarna räcker inte till skulden och resor vill man ju att någon annan ska betala så... det blir nog resor ändå. Tåg och buss och kanske till och med tunnelbana. Kanske mat också. Sånt kan vara bra att ha. Eller så bygger jag vidare på skulden och köper något skoj istället. Sånt som visar sig!
För övrigt är det fasansfullt synd om mig.
Bilder av ypperligen hög kvalitet från självaste Julafton.
Fotograf dock aldrig Sofia Larsson.
