Sofia Larsson

När Biff Rydberg står på matsedeln, vet vi alla att vi kommit in i bantningens ljuva tider. Ett totalt kolhydratfritt mål, som mättar åtminstone en myra. Denna gången ska jag se till att välja själv vart jag vill tappa mina överflödiga kilon. Vilket är lika lätt som att mata en myra med squasch. Eller en Niklas. Det vore en syn det. Det skulle man kunna livnära sig på i evigheter. Hur som haver, måltiden smakade bra och mättade ordentligen, båda till min förvåning. Ett steg mot kampen mot mina pluffsiga kinder. Till min glädje har jag träningsvärk idag. Det har jag inte haft på år och dar. Mest år tror jag. En fantastisk känsla. Smärtan i mina nedre ben är dock inte träningsvärk. Jag tror minsann det måste existera muskler för att en sådan värk ska uppstå. Och det har man inte där, inte vad jag har märkt av.
Inte har jag sett Shrek 3 än heller. Den som legat här och rosta i flera veckor. Jag har även fått ett fasligt abstinensbesvär för mörk choklad. Lyckligtvis är den mörk som natten, men det hjälper inte när den slutat existera i detta hus. I förtvivlan söker jag varje kväll efter denna utsökta produkt. Det är tur att det börjar bli glest inom kylskåpets väggar, så modern förhoppningsvis snart beger sig av till matriket Hemköp.
Äsch, ge mig en squasch. Här är jag och mina kinder färdiga.