Underbar morgon
I den sköna, härliga, minus 20gradiga vintermorgonen, traskade jag lite halkigt till busshållplatsen.
Några bilar kör om mig och när nästa trafikant kommer åkande, tittar jag lite fort bakåt. Till min förfaran och fårvåning är det bussen som kommer. Panik! Ska jag springa eller ska jag stanna? Jag traskar vidare över vägen, helt lugnt. Vinkar lite käckt till bussen och den stannar så rart vid min sida. En vanlig busschaufför hade troligen åkt fram till busshållplatsen - som jag var långt ifrån - och låtit mig springa resten av vägen. Hade jag fortsatt gått frammåt hade kanske även han gjort det. Men nu behövde jag inte gå en meter till.
"Stod det 76 på bussen?" tänkte jag. "Hoppar jag på fel buss nu" och jag tycker mig se en klasskamrat som inte alls borde befinna sig på min buss. Dum som jag är. Vart skulle bussen leda om inte till Bollnäs och varför skulle 76an köra här? Jag kom fram till att jag sett fel. Trots att jag faktiskt kommit ihåg att sätta i linserna idag.
Jag stiger på bussen och ser till min förvåning de stora luckorna på alla sätena. Personen jag trodde var min så kallade klasskamrat var bara en vanlig pojk från Rengsjö.
Det var alltså därför bussen var så tidig! Det var inte jag som gick ut för sent. Den kom ungefär samma tid som på måndagar, då nästan ingen åker buss. Den tidiga bussen vill säga. Det är ju den jag åker numera.
Till min lättnad var det inte bara jag som var sent ute idag. Flera stycken blev tvungen att springa till bussen eller hoppa på efter vägen.
Bussen anläder ovanligt tidigt till stationen i Bollnäs och jag blir till och med tvungen att vänta på bussen som jag i vanliga fall brukar missa. Ska man med bussen till heden så spelar det ingen som helst roll om någon sätter sig bredvid mig. Men ska jag av tidigare så vet jag att det betyder trubbel! Det ser lyckligt ut hela vägen, fram till ca 100m från busshållplatsen där jag ska av. Just då hoppar en stor drös av förfärade människor på den stackars bussen och självklart, självklart ska någon vara tvungen att sätta sig bredvid mig. Inte bara en heller. Utan två! "Det löser sig" tänkte jag. Men ca 50m innan busshållplatsen börjar den som sitter närmast mig prata i telefonen. Jag börjar röra på mig och vänder mig mot utgången. Som tur är uppfattar den telefonpratande människan med kompis i knät, båda vända med ryggen mot mig, att jag ska av. Ett mirakel! Allt går som smort och och jag går vidare mot min praktikplats på Ryter Kommunikationsbyrå.
En ny dag är påbörjad och är inte slut ännu på ett bra tag.
I eftermiddag ska vi här på Ryter iväg på en sak i Gävle.
Någon som har hand om marknadsföringen av melodifestivalen ska prata i teknikparken.
Får se hur det går.
Bra, hoppas jag på!
Några bilar kör om mig och när nästa trafikant kommer åkande, tittar jag lite fort bakåt. Till min förfaran och fårvåning är det bussen som kommer. Panik! Ska jag springa eller ska jag stanna? Jag traskar vidare över vägen, helt lugnt. Vinkar lite käckt till bussen och den stannar så rart vid min sida. En vanlig busschaufför hade troligen åkt fram till busshållplatsen - som jag var långt ifrån - och låtit mig springa resten av vägen. Hade jag fortsatt gått frammåt hade kanske även han gjort det. Men nu behövde jag inte gå en meter till.
"Stod det 76 på bussen?" tänkte jag. "Hoppar jag på fel buss nu" och jag tycker mig se en klasskamrat som inte alls borde befinna sig på min buss. Dum som jag är. Vart skulle bussen leda om inte till Bollnäs och varför skulle 76an köra här? Jag kom fram till att jag sett fel. Trots att jag faktiskt kommit ihåg att sätta i linserna idag.
Jag stiger på bussen och ser till min förvåning de stora luckorna på alla sätena. Personen jag trodde var min så kallade klasskamrat var bara en vanlig pojk från Rengsjö.
Det var alltså därför bussen var så tidig! Det var inte jag som gick ut för sent. Den kom ungefär samma tid som på måndagar, då nästan ingen åker buss. Den tidiga bussen vill säga. Det är ju den jag åker numera.
Till min lättnad var det inte bara jag som var sent ute idag. Flera stycken blev tvungen att springa till bussen eller hoppa på efter vägen.
Bussen anläder ovanligt tidigt till stationen i Bollnäs och jag blir till och med tvungen att vänta på bussen som jag i vanliga fall brukar missa. Ska man med bussen till heden så spelar det ingen som helst roll om någon sätter sig bredvid mig. Men ska jag av tidigare så vet jag att det betyder trubbel! Det ser lyckligt ut hela vägen, fram till ca 100m från busshållplatsen där jag ska av. Just då hoppar en stor drös av förfärade människor på den stackars bussen och självklart, självklart ska någon vara tvungen att sätta sig bredvid mig. Inte bara en heller. Utan två! "Det löser sig" tänkte jag. Men ca 50m innan busshållplatsen börjar den som sitter närmast mig prata i telefonen. Jag börjar röra på mig och vänder mig mot utgången. Som tur är uppfattar den telefonpratande människan med kompis i knät, båda vända med ryggen mot mig, att jag ska av. Ett mirakel! Allt går som smort och och jag går vidare mot min praktikplats på Ryter Kommunikationsbyrå.
En ny dag är påbörjad och är inte slut ännu på ett bra tag.
I eftermiddag ska vi här på Ryter iväg på en sak i Gävle.
Någon som har hand om marknadsföringen av melodifestivalen ska prata i teknikparken.
Får se hur det går.
Bra, hoppas jag på!
Kommentarer
Trackback