Sofia Larsson

Mörkrödplommonvinröd, eller grape som det står.

Med telefonkontakt med Johanna kunde vi genom karta på Eniro traska, mamma och jag, från stadens torg till Engelbrektsgatan - där Ateljé Pierina ligger. 

Klockan 08.00 förra tisagen, befann sig jag och moder hos O´rakel för att prova balklänningar. Eller ja, det var ju bara jag som provade. Där fann vi en vacker, som någon redan hade köpt och dessutom i för liten storlek för mig, som jag provade och blev lite kär i. Mamma kanske blev mest kär. Men den fanns inte. Inte storlek och inte klänning överhuvudtaget. Så där blev det ingen klänning.

Men nu i helgen tog vi tåget, mamma och jag, till Gävle stad för att göra ett nytt försök i att hitta balklänning. Vi gick till klädpiraten, som jag hade blivit förvarnad om att se ut som en affär med värre sortiment än Coops kläder, och tittade lite på klänningarna där. Lite lagom oklart vart det egentligen var man skulle kolla, men vi hittade rätt tillslut. Det fanns några enstaka klänningar som såg bra ut i storlek 38 - som visade sig vara tokförstor på mig på alla sätt och vis. Lite lagomt lycklig över att det troligen hade varit en passande storlek för ett år sedan och lite smått butter över att klänningen hängde ner till knävecken, hittade jag ändå en klänning som jag tyckte rätt mycket om - som behövdes sys in lite här och där och läggas upp. Men jag var inte helt säker och valde att lägga undan tills på fredag istället.

Så vi lämnade klädpiraten efter lite pylls & hylls och tänkte försöka oss på att hitta ett annat ställe med klänningar. Det är ju inte alltför lätt, men eftersom jag varit så duktig dagen innan och kollat in på eniro efter ställen med balklänningar, så bestämde vi oss för att ta en liten promenad till ett ställe som skulle ligga en liten bit utanför centrum. Mamma frågade efter gatan dit vi skulle, i en affär inne på nian, som efter ett tag inte ledde oss särskilt långt eller rätt. Alls. Så efter lite wappande och misslyckat wappande kom beslutet att ringa syster Johanna, med hopp om att få hjälp genom internet. Så hon fick sätta sig vid datorn och vägleda oss genom gator hit och dit tilld vi tillslut kom fram till ett liten gult, murkelt hus. "BOKA TID bla bla bla..." stod det på dörren. "Neeeej!" tänkte vi. men vi gick in ändå. 

Och det gick superbra! Jag hittade två klänningar som var dubbelt och fyrdybbelt så snygg som den på klädpiraten, och nu visste jag att jag hade hittat rätt. Här skulle det bli ett köp! Och det blev det. Den finaste, men med den lite fulare ryggen, gick på 3900kr någonting, men var stålande vacker. Men det krrrrr:ar inte direkt i plånboken, så det blev den andra. Den som hade snyggare rygg och som kan bli betydligt mer användbar! Det blev bra.

Vi tog klänningen och stack.

Utan att betala.

Nu hänger den på en galge i mitt annars stökiga rum.

yes!