Midsommarfest
Jag spillde röd cider rakt ner, innanför linnet.
Eftersom jag är så stor och stark så var det cider som
påverkade lika mycket på mina kläder som i mitt blod.
Inte särsklit mycket alltså.
Jag frös som en naken gud i Alaska.
Men med den varma själ som jag har så drabbades
jag även där inte särskilt mycket.
Jag måste börja träna...
Trevlig midsommar!
Först till kvarn...
Kanske får just Du äran att bli min arbetsgivare.
Trasig
Ungefär så känner jag mig.
Årsdag
Magnifikt goda choklad-jordgubbar, som på 1 årsdagen.
Tack för det ;)
Hundnyhet
Den nykomne heter Absolut Magic Victory. Klatschigt, eller hur. Det låter som en travhäst. Men vi kallar honom för Viktor.
Här hämtar vi honom hos kenneln. Jag klappar förstås en annan
hund istället för den vi ska ha.
Men HÄR kommer vår Viktor.
Hela familjen.. som var kvar.
Självklart så lyssnar han aldrig på mig, utan bara på mamma. Värdelöst.
Fotosafari
Gårdagen spenderades under en enda lång promenad ute i solen.
Per och jag tog våra kameror och vandrade stillsamt mot nya äventyr.
Jag fotade allt möjligt, medan pertan väntade på "det rätta". Jag är inte så knusslig av mig, så det mesta blev motiv för mitt eviga fotograferande. "Någon bild måste ju bli bra", tänkte jag.
Sopgubben roade i början av promenaden.
Vi själva fick också vara med på ett hörn.
Måsskit påväg? Lyckligtvis inte.
Förbjudet att parkera i skogen?
Bevis på fotbad på Prästnäset.
Nya klockan var med.
Kikar på badbrudarna.
Traskande över bron.
Solklart!
Sommarlov, frihet och ångest
Jag och Sara blåser för fulla pipor.
Studenten infann sig på en mycket het och olidligt varm dag.
Jag ber så mycket om ursäkt för alla svettiga kramar,
men ni förstår säkert.
Gymnasietiden är nu för evigt slut och sommarlovet har övergått till arbetslöshet. Här sitter jag; fattig, trasig och fullständigt tom. Tom på allt. I ärlighetens namn så vet jag inte om det finns något jobb i världen som passar mig.
För övrigt fick jag ett stipendium på studenten. I en fullsmockad, het aula satt jag faktiskt och hoppades på att jag skulle slippa. Men förhoppningsvis är det inte hur jag nästan slog huvudet i microfoner, nästan snubblade över sladdar och nästan, nästan ramlade av hela scenen, som folk kommer att komma ihåg. Utan istället att jag faktiskt fick ett stipendium. Men jag blev glad. Nu känns det som att jag faktiskt gjort allting för en anledning, att jag kämpat för någonting bra och att folk faktiskt har sett det. Jag är tacksam. Fruktansvärt tacksam. Mina 2000 :- som jag fick, är jag däremot mycket fundersam över. Vad ska jag göra med pengarna? "Ett premium av 2000 kronor som uppmuntran för flit och framsteg i yrkesstudier", står det på stipendiumet från Grafiska företagens förbund. Det lockar att spendera pengarna på saker till kameran jag fick i studentpresent. Minneskort, väska och grejor. Men ja. Jag måste väl kanske spara dem. Men ge mig gärna råd till vad.
Nya kameran.
Balen slut
Baldagen började klockan 07.00 då Sofia var tvungen att kliva upp. Det duschades och donades, tills det var dags att ta sig in mot storstan fram mot klockan 10.30. Blommor skulle hämtas ut för att sättas i mitt hår, men se där fanns inga blommor. Med rosor i fel färg gick vi vidare mot sminkningen, som ägde rum hos Lottas. Sedan vidare mot Änglahår där vi bestämde oss för att slopa de fula felfärgade rosorna och använda deras egna hårspännen istället. En håruppsättning och lite champangeklunkande senare, var det omöjligt att lämna byggnaden och lunchen fick ätas på Café Symfoni. Det spöregnade nämligen. Ungefär en timme (eller åtminstone halvtimme) för tidigt anlände vi till fotograferingen hos Bildmakarna, där klänningen snörades på och både ute- och inomhusbilder togs. Därefter åkte bilen mot Saras place på Granberg. I en röd Cadillac seglade vi sedan ner på stan. Kissnödiga som hästar fick vi tillslut bege oss in i hotellet. Scandic, där vankades det studentbal.
Jag fick min vals och en, för att inte överdriva, fruktansvärt äcklig drink. Men artig som jag är slank den ner i min hals.
Sen blev det såklart efterfest på Tranan och Sofia kom hem till lille Per på Granberg framåt klockan 06.30. Sömn!
Henrik, Sofia, Jocke, Johanna och Erik.
Som sagt, nu är det snart dags för studenten!