Ibland heter jag Lina.
Hursomhelst, efter att ha dragit lördagens förfest ner i botten, så väntade ett övermäktigt roligt Tranan. Det här med att vara fullt i sina sinnesfulla bruk, är inte alltid ett gott ting. Men vissa hade ju skoj. Jag förstår inte riktigt mina kamraters smak. Jag menar, pysslingar och Godzilla? Vackrare varelser kan man väl hitta. Kanske en liten älva eller en fe. Man behöver väl inte gå på smånissar och King Kong på en gång. Men det är ju bara min åsikt. Om det är där deras passion ligger, så ska jag försöka acceptera det.
För övrigt är mitt namn numera Lina i oumbärligt otrevliga sällskap. Efter en mycket motsträvig kram av Thomas Persson, berättade han därefter sin livs historia. Den påbörjades såhär: "Jag vill inte skryta men.." eller nej, såhär var det kanske: "Nu måste jag få skryta lite så.." sak samma. Mannen hade mycket att berätta, och jag minns däsvärre inte ens hälften. När han började tala om vad våra namn var baklänges, blev man förstås lite imponerad. Speciellt efter Östergårds. Han var lite som han i 100 höjdare, som kunde prata baklänges och hade den gränslöst snygga flickvännen. Efter en blandad äcklad- och impadkänsla, lämnade vi honom. Det var kanske det bästa vi gjorde under hela kvällen.
Nej sanna mina ord, nykterheten är inte min grej. Även om den kanske behövdes efter förra bravadhelgen på Tranan. Lite ångest har jag allt fortfarande. Men det är inte nämnvärt att prata om. Så nog om det.
Istället för att t... Där slutade jag skriva mitt i ett ord för att läsa ett sms. Efter mycket funderande vet jag nu hur det påbörjade ordet skulle avslutas. Såhär var det. Istället för att ta bussen hem, kom skjutsen vid samma tidpunkt till busshållplatsen. Kändes mycket nödvändigt. Men jag tjänade 13 kronor och slapp gå några hundra meter extra från busshållplatsen.
En vacker dag kommar jag göra den fasansfulla tabben att försöka hoppa på den till synes vackra bussen 78, vid Brotorgets busshållplats. Det går ju inte numera, när bussen inte kommer dit. Men jag har ju som vana att inte komma med bussen nu förtiden, så jag åker bil istället. Det är ju rätt så bekvämt ändå.
Den här veckan har jag ett mål. Jag ska inte äta tårta en enda gång. Det händer alltför ofta nu förtiden. Jag har dessvärre redan påbörjat veckans första dag med fasligt många Riesen. Å andra sidan har jag börjat med Cliniques 3-stegs serie. Allt gott kan ju inte hända samtidigt. Även om jag vill påstå att Riesen är fasligt gott. Jag hittade förresten en Riesen förra veckan. Eller om det var förr förra. Den var kvar från studentkryssningen. Troligen har någon suttit på den också. Jag slängde den.
Igår kom storasyster J hem från puppstaden. Mitt andra mål den här veckan, är att umgås så mycket som möjligt med henne. På fredag lämnar hon nämligen Sverige för att bostätta sig i utlandet. Det verkar populärt nu. Det är synd. Sverige som är såhär lagom tråkigt och bra för att stanna här. Hade jag varit lite modigare så kanske även jag hade flytt landets gränser. Men jag trivs här. Tillräckligt bra.
Jag avslutar detta inlägg genom att tala om att jag ska göra något bättre. Jag ska äta. Mat den här gången. Riesen blir det inge mer nu.
Adjökens.
Se där! Nu fick du ihop en bra bit med text och tankar. Jag är glad för din skull kamrat. By the way så känner jag mig lite träffad på det du nämnde om Godzilla och jag vill bara säga att jag slipper helst Godzilla. Det läskiga är att Godzilla blir farlig och självmordsbenägen när den dissas. Jag ska jobba ihop ett bra kamoflage tills nästa gång.
Kamouflaget kan behövas nästa gång. För jag ger upp. Det går inte att fajtas mot Godzilla. Men nog gjorde jag väl allt ett bra försök?
Ja, du gjorde ett väldigt bra försök! Jag är dessutom förvånad över att du vågade. Godzilla kan vara skräckinjagande, så all heder till Sofia för hennes heroiska insatser.
Jag var nog helt inställd på att rädda dig, så att jag glömde bort att tänka på min egen säkerhet.
Hade jag varit helt säker på att du ville räddas, så hade jag kanske lyckats. Men nej, ack nej.
Du är tapper du! Okej, men nästa gång så vet du att jag vill bli räddad så då kan du ta i med hårdhanskarna för att befria din kamrat från onskans onda tafsande.
Vi måste nog komma på en plan. Sista försöket jag gjorde kändes ju lite desperat och tafatt. Hade inte jag släppt taget om dig, hade du nog gått av. Ondskan går inte att manövera med fysisk styrka. Den måste psykas. Så du måste nog fundera ut något bra där.
Ja, det har du brutalt rätt i. Hmm..får fundera ut något fiffilurigt. Ska sova på saken inatt.