Jag är snäll.

Jag skulle i detta inlägg kunna berätta om mitt tomma och meningslösa liv. Men jag är inte bitter, så jag berättar om någonting annat istället. Eftersom jag inte är bitter, så tänker jag heller inte tala om att det i nuläget inte händer någonting alls i mitt liv värt att skriva om. Istället blir det osagt och jag berättar lite om min barndom istället. Fast det lät lite tråkigt, så jag väljer ut en enstaka fjuttig händelse bara.

När jag var i sisådär X-årsåldern, så bråkade storasyster J och lillebroder N väldigt mycket. "X" står för alla åldrar, eftersom det förekom jämt och ständigt. Så en gång fick jag nog. Lilla, tysta, snälla och obråkiga mellanbarnet Sofia skulle rymma! Jag tog på mig jackan och tog en påse (som antagligen var tom). Mamma kom och frågade vad jag skulle göra, och jag sa som det var. Jag skulle rymma till Syrien. Eller Sibirien.. Minnet sviker. Hursomhelst så går det inte så bra att rymma om man berättar det först. Men jag lyckades rätt bra ändå. Inte med rymningen dock.. Men syster och broder slutade bråka, eftersom de var anledningen till min rymning, och alla tyckte synd om mig. Mission completed. Det blev nog bättre så, än vad det hade blivit i Syrien/Sibirien.

Det var nog kamrat ELJs barndoms-minnen-blogg som inspirerade till detta inlägg. Mitt blev dock inte lika kläggigt..
Inte blev det lika långt heller. Det blev rysligt kort. Hua.
Snart kommer något radikalt!

Kommentarer
Postat av: Lundipundi

Trevligt att man kan inspirera någon. Men som du sa så saknades det lite klägg. Annars var det kanonunderhållande, även fast det var lite kort. Men ibland är kort väldigt bra.

2007-10-03 @ 08:45:26

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback