Sofia Larsson

Det är så städat i rummet jag sitter i nu, att det ekar av tangentslagen. Nästan lite magiskt. Det är dock rätt mörkt, så jag ser inte riktigt det tomma golvet och de dammfria hörnen. Datorn brummar på, så jag hör inte min systers sömniga andetag och telefonen vibrerar i sin frånvaro.
Jag själv försöker komma ifrån det där med eko. Jag gillar mer mjuka ljud. För att frambringa det, behövs tyg. Tyg, i form av kläder. Ljudet blir som allra skönast med koncentration på golvet. Kort och gott, kläder på golvet. Det är härligt. Ramlar man, så slipper man slå sig. Landningen blir så härligt mjuk. Som ljudet.
Vad som däremot inte är mjukt, är ena halvan av min säng. Den är jättehård. Jag ligger ju bara på ena halvan. Ytterst. Jag försöker hålla mig borta från väggar. Helst av allt skulle jag vilja ha sängen i mitten av rummet. Då slipper jag väggar överhuvudtaget. Spindlar bor nämligen på väggar. De är ej så omtyckta.. Men jag behöver en vägg. Annars ramlar kuddarna ner. Det vore förfärligt. För jag har ganska många kuddar. Fast ja, kuddarna skulle ju bara försköna mitt redan så mjuka golv.
Eko kan vara ganska härligt ibland. Som när man går uppe på berget och låter som en kanadagås. Ja, ni vet. Söndagsnöjet. Kanadagässläte låter bäst i eko. Eller ja, man behöver inte få nå svarseko. Bara den egna förlängda och förhöjda tonen.

Jag borde sluta dumförklara mig själv i bloggen. Men den skulle bli så mycket tråkigare då. Så vadå, jag är klok egentligen.
Jag ska förresten snart presentera er för min nya blogg. Men jag är fortfarande lite kär i den här, och vill inte lämna det gamla goda än. Men pass på, snart dyker den upp! Kanske.