Sofia Larsson

Jag skulle vilja utrota alla självtagna fotografier, där man ser hela kameraarmen på fotografen i fråga. Skaffa en fotograf eller kapa armjäveln! Även jag har väl tagit några bilder på mig själv. På vissa syns nog till och med den förbaskade armen. Men, ett välbefinnande men, jag är smart nog att gömma dessa bilder. Aldrig ska någon, någonsin, få se de fullkomligt smaklösa bilderna. De flesta bilder på mig är nog rätt så smaklösa, men armen är i alla fall osynlig. Eller ja, jag är ju en oskadad människa, så både på de bilder jag tar själv och de som tas av andra, så har jag ju faktiskt armar jag med. Men det är hur de figureras på bilden som jag snackar om. Hur som haver, jag borde kanske sluta skriva ord som jag inte fattar. Det vore lite pinsamt om jag använde dem där de inte alls passar in. Nog om det.

Det börjar komma en massa folk hit snart. Jag vet inte riktigt varför.. De ska tydligen kolla på majsen som vi har sått ute på åkern. Det är nog någon som ska prata också. Eller så ska de bara äta hamburgare. Jag har inte riktigt bestämt mig om jag ska bry mig eller inte än. Jag tror det blir inte. Det finns ju fönster liksom. Man kan se genom dem om man vill. Då slipper man blandas med de hemska människorna ute. Dessutom har jag sett majsen redan. Människor har jag också sett. Så jag struntar nog i dem också.
Ni har också sett majsen redan, på Johannas huvud i förra inlägget. Man ska ju inte tjata ihjäl sig.. Det vore lite tråkigt.

Fast nu tjatar jag lite till, med en till majsbild. Bara för att du är så vacker Johanna.



Man ska dock ej äta fodermajs. Att du aldrig lär dig unga dam..