Sofia Larsson

Jag, Sofia Larsson, är en snäll människa. När lilla kissekatten mjauar ute, så är såklart jag godhjärtad nog att öppna dörren. Först tittade jag ut genom fönstret och öppnade dörren lite försiktigt för att se till att hon var ensam. Dvs råttlös. Så jag öppnade dörren och hon fick springa in. Men när det är mörkt och man är närsynt så ska man tydligen passa sig. Likförbannat hängde där en råttfan i hennes gap. Det dumma med katter, är att när man föser bort dem, så tar de inte råttan med sig. Nej, den får glatt ligga kvar där på golvet. En annan dum sak med katter, är att hur mycket man sparkar, skriker, slår och slänger ut kattfan, så springer den ändå in igen. Liksom, bli rädd för böveln! Lilla söta kissekatten travar bort till sin lilla råtta och bär med den till ett hörn där den gladeligen skulle få äta upp den ifred. Men nej, ack nej, några slag med sopkvasten senare är katten fortfarande kvar. Men råttfan ligger slutligen i skyffeln och slängs ut på gräsmattan. Katten likaså. Råttan var förresten ganska stor. Katten var svanslös. Eller, är. Dock ej min förtjänst..