Sofia Larsson

Jag skulle vilja ägna detta inlägg till den kärlek och omsorg jag hyser.
När allting känns tungt och svårt, när jag allt känns tråkigt och meningslöst.
Eller när jag mår så underbart bra, när jag är obeskrivligt lycklig.
Alltid piggar du upp och får mig att skratta.
I din närhet bär jag ett ständigt leende. Det klär mig.
Jag kan aldrig se för mycket på dig.
Du ska alltid vara min och jag ska rå om dig.
Jag ler bara av blotta tanken på dig.
Du betyder allt!
Jag kommer aldrig att lämna dig.
Mitt allt.










Du, min älskade, älskade Vännerbox!